Eftersom att dtenästan är ingen som tittat in här kan jag med glädje skriva sådana här saker på denna blogg, som jag själv skulle vilja kalla min dagbok. Jag har vid flera tillfärllen försökt att skriva dagbok men har alltid tyckt mycket bättre om att skriva på datorn, vilket ledde till att jag skapade denna bloggen. Som jag har skrivit så många gånger innan detta inlägget så är denna sk. bloggen endast till för att jag ska kunna få chansen att skriva av mig, när det liksom kliar i fingrarna.

 

Vet inte hur jag ska börja, har ni någonsin känt att ni inte vetat vad ni ska säga eller göra? Jo men välkomen till min dag, jag vet varken in eller ut och det verkligen suger. Men iaf har ni haft den där känslan som sitter långt där inne som bara skriker ut NEEEEEEJ men du själv vill säga ja bara för enkelhetens skull? Ja välkomen igen. Där är jag, precis just nu, bara öppna dörren och kliv på för jag är förtillet som en öppen bok.
vet inte varför jag skriver deta till er men känns som om jag kan på något sätt få en bekräftelse att jag iaf inte är ensam, för det är det jag känner mig just nu. Ensam.  Men inte ensam i det sättet att inte ha några vänner för det vet jag att jag har! några så sjukt underbara, fick så sent som i veckan reda på en vän jag aldrig trodde skulle finnans där den fanns. Medans det finns en del som förvånar en på andra sätt genom att visa sig så genomskinliga att inte ens sanningen är en avgörande faktor i deras ekvation.

 

Har under denna hösten lärt mig så sjukt mycket och jag vill verkligen förändra mitt sèende på människor och folk jag inte känner. Vill inte vara den med förutfattade meningar eller spydiga kommentarer om folk jag SJÄLV inte fått en egen uppfattning om!

 

2013 har lärt mig dett:

1: Älska, Glömma & Förlåta

2: släpp ALDRIG mina RIKTIGA vänner

3: Allting varar inte förevigt

4: Alla har en plats i mitt hjärta fast dem inte på denna jorden längre går

 

/ FridaMarinaKarlsson